Varje gång man påstår någonting som man inte själv har kommit fram till, måste man berätta var man har fått informationen ifrån: Man måste ange en källa (referens). Oftast är det i inledningen, där man bygger upp faktabasen i sin rapport, som man anger de flesta källorna.
Det har vuxit fram två standardmetoder för att ange källor: Harvardmetoden och oxford-metoden. De flesta andra sätt att ange källor på är varianter av dessa, eller bygger på dem.
Harvardmetoden
Källistan
Harvard-universitetet i vinterskrud. Om man använder sig av den s.k. harvardmetoden listar man alla sina källor under en särskild rubrik sist i arbetet. Referenserna ska stå i alfabetisk ordning (efter författarens efternamn). Källhänvisningarna ser lite olika ut beroende på om det handlar om en bok, en artikel, en intervju eller en internetsida – se exemplen nedan!
Exempel
Källor
- Andersson, Kåre (2002), Sovjetstaten och miljön, Stockholm: Miljöförlaget
- Milford, Lova (1993), "Pungmesens (Remiz pendulinus) inflyttning från Nordtyskland till Sydsverige", Fågelskådarnas tidskrift, årg. 75, nr 8 s. 12-14.
- Levonian, Amir (2013). Telefonintervju av författaren.
- Wikipedia: Aralsjön (https://sv.wikipedia.org/wiki/Aralsjön). Besökt 2013-12-08.
I texten
I texten infogar man referensen genom att sätta in en parentes där man anger författarens efternamn, publiceringsår och sidhänvisning.
Exempel
I exempelvis Aralsjön har ungefär ¾ av vattnet försvunnit sedan 1960-talet (Wikipedia: Aralsjön 2013). Detta har medfört att fiskeriproduktionen har sjunkit från 40 000 ton per år till under 1 ton årlig produktion (Andersson 2002: 102).
Oxfordmetoden
Källistan
Magdalen college vid Oxfords universitet. Om man istället för harvardmetoden bestämmer sig för att använda oxfordmetoden numrerar man alla sina källor, och sätter dem under rubriken "Källor" sist i arbetet. Källorna ska då numreras i den ordning som de uppträder i texten. De flesta källorna på Wikipedia är angivna med oxfordmetoden.
Exempel
Källor
- Milford, Lova (1993), "Pungmesens (Remiz pendulinus) inflyttning från Nordtyskland till Sydsverige", Fågelskådarnas tidskrift, årg. 75, nr 8 s. 12-14.
- Wikipedia: Aralsjön (https://sv.wikipedia.org/wiki/Aralsjön). Besökt 2013-12-08.
- Andersson, Kåre (2002), Sovjetstaten och miljön, Stockholm: Miljöförlaget
- Levonian, Amir (2013). Telefonintervju av författaren.
I texten
Till skillnad från harvardmetoden infogar man inte författarens namn i texten när man behöver en referens, utan bara siffran som motsvarar källans nummer i källistan. Ofta skriver man siffran med upphöjd text, men ibland skriver man den också [inom hakparenteser]. Varje gång man hänvisar till en viss källa använder man då samma siffra.
Exempel
I exempelvis Aralsjön har ungefär ¾ av vattnet försvunnit sedan 1960-talet.2 Detta har medfört att fiskeriproduktionen har sjunkit från 40 000 ton per år till under 1 ton årlig produktion.3
Med oxfordmetoden kan man också välja att inte ha en källista sist i rapporten, utan ange varje källa som en fotnot på den sidan där den uppträder.
Vilken ska man välja?
För laborationsrapporter i skolan spelar det ingen roll vilken man väljer, så länge man är konsekvent. Båda metoderna har sina för- och nackdelar.
| Fördelar | Nackdelar | |
| Harvardmetoden | Enkel att arbeta med när man skriver. Det är enkelt att infoga en ny källa i källistan, då de helt enkelt ska stå i bokstavsordning. | Gör att det blir något bökigare för läsaren, då alla namn bromsar upp läsningen. |
| Oxfordmetoden | Lite mer knölig att arbeta med. Eftersom källorna ska listas i den ordning de uppträder, måste alla hänvisningar numreras om, om man infogar en ny källa någonstans mitt i. | Enklare för läsaren att läsa, då de diskreta siffrorna inte bromsar upp läsningen. |
