Desulforudis audaxviator är en grampositiv bakterie som lever djupt nere under markytan, på mellan 1,5 och 3 km djup. Faktiskt är det den enda kända organismen som är helt ensam i sitt ekosystem, vilket gör den till världens ensammaste varelse över huvud taget.
Desulforudis audaxviator.
D. audaxviator klarar sig helt utan både solljus och syre, och lever istället på att reducera sulfatjoner. Tack vare det radioaktiva sönderfallet av uran, torium och kalium frigörs energi, som sönderdelar vatten. Då bildas det väte, som bakterierna kan använda till sin andning.
Varför är det här en intressant vetenskaplig nyhet, då? Jo de här små filurerna lever under förhållanden som liknar den tidiga jordens. Det här gör den extra intressant när vi letar efter liv på andra planeter än jorden. Dr. Dylan Chivian från Berkleys nationella laboratiorium i Kalifornien, som deltog i upptäckten av bakterien förklarar:
”Om vi någonsin upptäcker liv på andra planeter, så kan det mycket väl vara så att de klarar sig utan syre, och att de använder andra kemikalier, såsom sulfatjoner, för att få energi.”
”Om vi någonsin upptäcker liv på andra planeter, så kan det mycket väl vara så att de klarar sig utan syre, och att de använder andra kemikalier, såsom sulfatjoner, för att få energi.”
— Dr. Dylan Chivian, Berkleys nationella laboratorium
Bakteriens namn, audaxviator, kommer från en inskription som hjälten i Jules Vernes ”Till jordens medelpunkt” hittar: Descende, Audax viator, et terrestre centrum attignes (Stig ned, modige upptäcktsresande, och nå jordens medelpunkt). D. audaxviator kanske inte är någon modig upptäcktsresande, men den befinner sig i alla fall en bit ner mot jordens medelpunkt!
