Ritning av labyrinten i Hampton Court. Denna har ofta använts som modell för att låta råttor springa i labyrinter.
I år går nobelpriset i fysiologi/medicin till John O'Keefe (USA & Storbritannien) och May-Britt Moser och Edvard I. Moser (Norge) "för deras upptäckter av celler som utgör ett positioneringssystem i hjärnan".
Först ut var John O'Keefe, som upptäckte att när en råtta sprang i en labyrint, så aktiverades olika delar av en del i hjärnan som kallas hippocampus beroende på var i labyrinten råttan befann sig. Av detta drog han slutsatsen att det finns en slags "platsceller", som hjälper hjärnan att bilda en karta över rummet (eller labyrinten).
May-Britt och Edvard Moser byggde vidare på det här, och identifierade en annan typ av celler i hippocampus. Dessa celler, "rutnätsceller", bildar ett koordinatsystem som används för att bestämma ens position i rummet.
De här upptäckterna var de första som visar på hur nervceller samarbetar för att ge oss en uppfattning om vår omgivning och, i slutändan, oss själva. Tack vare detta, öppnas det nu upp vägar och frågeställningar som gör att vi kan börja förstå hur andra processer i hjärnan fungerar – som att minnas, känna, tänka och planera.
