Magnus Ehingers under­visning

— Allt du behöver för A i Biologi, Kemi, Bioteknik, Gymnasiearbete m.m.

Jämförelse av upplösningen vid s.k. konfokalmikroskopi (överst) och STED-mikroskopi, som utvecklades av en av nobelpristagarna.Jämförelse av upplösningen vid s.k. konfokalmikroskopi (överst) och STED-mikroskopi, som utvecklades av en av nobelpristagarna.Nobelpriset i Kemi går i år till Eric Betzig, USA, Stefan W. Hell, Tyskland, och William E. Moerner, USA, för "utveckling av superupplöst fluorescensmikroskopi".

I ett vanligt ljusmikroskop kan man studera t.ex. ett hårstrå eller en insekt och vara alldeles nöjd med resultatet. Men en så liten sak som en bakterie ser mest ut som en oformlig klump, utan några särskiljande drag. För att kunna se mer detaljer är ljusmikroskop otillräckliga, utan man måste ta till med olika typer av elektronmikroskop.

Men där finns ett problem: Även om man kan studera saker ända ner på atomnivå med ett elektronmikroskop, så kan man inte göra det på något levande material. Nobelpristagarnas arbete med superupplöst fluorescensmikroskopi löser det här problemet på ett mycket elegant sätt, så att man kan studera förlopp i levande celler.

 

Till exempel har man kunnat se hur det går till när proteiner klumpar ihop sig i sjukdomar som Parkinsons och Huntingtons syndrom. Man har också kunnat se cellens arvsmassa skrivs om och översätts till proteiner (transkription och translation), och till och med hur nervceller förändras under inlärningsprocesser.

På det här sättet berättar superupplöst fluorescensmikroskopi för oss inte bara var, utan och när och hur olika processer sker inuti cellen. Och på det här sättet omvandlade årets nobelpristagare "mikroskopi" till "nanoskopi".